Det är så mycket på gång just nu med jobb, skola och flytten men jag älskar det, visst ibland skulle det vara skönt att ha flera dagar då jag är ledig och bara kunna slappa med mina vänner men jag älskar det jag gör. Jag älskar att jobba och vara aktiv men än har jag inte hittad balansen mellan vila, jobb och vänner men det här är det bästa som hänt mig, någonsin och jag har hittat något som gör mig lycklig. Jag gillar Uppsala men jag älskar Stockholm och jag känner att jag ska vara här, min framtid är här men jag velar fram och tillbaka mellan livet och vännerna i Uppsala och min framtid i Stockholm. Vill inte förlora vännerna i Uppsala men ibland känns det som om ingen riktigt förstår mig. Jag vill inte vara där något mer, mår inte lika bra i Uppsala som jag gör i Stockholm. Jag har upplevt tillräckligt i min hemstad men det är dags för mig att gå vidare och jag önskar att mina vänner förstår mig och vill försöka att hålla vänskapen vid liv för de betyder allt för mig men jag måste göra detta för mig och för min psykiska hälsa då jag känner att Uppsala inte längre är min stad. Jag ser inte längre en framtid i Uppsala och det är läskigt att veta att jag kanske stannar där i alla fall för att jag inte vill förlora de fina människor jag har i mitt liv.
