Den senaste veckan har min kropp mått piss, kan inte sova bra och jag vet inte varför, är orolig i kroppen och vrider och vänder mig i sängen men det kanske bara är för att jag just nu är sjuk med feber och förkylning. Allt annat denna har gått bra, Gud ger mig en styrka och kraft att le fast jag inte känner för det och jag kan inte förklara hur för jag vet inte hur men det enda jag vet är att fast det är jobbigt så mår jag bra.
Jag har fått jobb nu och till efter studenten vilket lättar på trycket jag känner för nu slipper jag oroa mig ännu en sak och känna mig misslyckad!
Idag ska jag även till SACO mässan i Stockholm med Johanna och hennes klass (jag skolkar men känner att detta är något jag vill göra) för att sen åka vidare till Strängnäs och fira Lydia som fyller 18 år. Jag älskar att åka runt såhär som jag gör, till olika städer varje vecka nästan. Det är en sorts frihet för jag känner mig inte fast någonstans och jag har vänner överallt som jag älskar och det är en välsignelse jag är mer än tacksam över!
Här är en gammal bild på mig och det tjejgäng jag har i Strängnäs, är inte de underbara?
