Victoria Loder

Vill jag ha något så vill jag ha det nu och inte sen utan det ska ske nu på en gång - väldigt otålig med andra ord. 

När jag blir arg skriker jag inte eller bråkar inte (om det inte är med mina systrar) utan jag är tyst men min kropp uttrycker ilskan väldigt bra, både med ögonen och kroppsspråket. Uttrycker mig helst inte med ord utan är tyst och öppnar sällan munnen om jag inte känner att det är nödvändigt att säga något, vissa får uppfattningen av mig som tyst och det var jag förut, jag var väldigt obekväm bland nya människor men det har ändrats sen jag ändrades, älskar nu att umgås med folk och träffa nya personer. 

Diskutera är något jag inte känner för att göra, har vi ett argument låter jag oftast motparten vinna oavsätt om jag har rätt eller inte, att erkänna när jag har haft fel i en diskution är det inga problem för mig att göra utan säger ofta då att "jaha jag hade fel angående det" men annars är jag väldigt envis utöver det om det till exempel handlar om att göra en sak då ska det ske på mitt sätt oavsätt om jag vet vad jag gör eller inte. Jag frågar sällan om hjälp och hjälper du mig utan att fråga blir jag oftast irriterad inombords men ler stort (och fejkat), vill inte erkänna för mig själv att jag inte kan och misslyckas hellre än att be om hjälp.

Jag vill säga att jag är ödmjuk men jag skulle inte kalla det ödmjuk utan mer att jag bryr mig mer om personen/relationen än vad jag bryr mig om att ha rätt.

Jag tål väldigt mycket och jag släpper saker väldigt lätt, många säger att det är en svaghet och det kanske det är men jag känner inget behov av att ta upp saker om det inte är nödvändigt (även där säger folk åt mig att "sätta ner foten" vilket jag behöver göra mer ibland). Jag är väldigt mjuk av mig och behandlar du mig fel fine det är ditt problem och inte mitt, självklart leder det till att jag blir sårad men jag väljer att Gud/karma får ta hämnd åt mig, det ligger inte i mina händer. Kommer säga ifrån till viss del men jag kommer aldrig behandla en annan människa dåligt bara för att hen behandlar mig på ett dåligt sätt men det betyder inte att jag kommer vara kvar som vän och försöka få personen att ändra sig etc utan bara att jag inte bryr mig om hur den andre behandlar mig för det kan jag inte göra något åt. 

Jag märker att många av dessa egenskaper inte är de bästa och nu på senaste tiden har Gud manat mig att ändra mig på alla dessa stadier, vissa till att förminskas och vissa till att framhävas, det är jobbigt men jag vet att jag till exempel måste lära mig att ta emot hjälp och att jag måste lära mig att vänta på rätt tid och inte vara så otålig och envis hela tiden jag kan nämligen inte få allt nu. Det är svårt men jag vet att det kommer bli till det bättre om jag lyckas finslipa på dessa, dock finns det så mycket mer jag skulle kunna berätta om mig själv men det blir för mycket för er att läsa och ta in så det får räcka för denna gång