3 månader sedan senaste inlägget. 7 månader sedan jag insåg att en förändring behövde ske i mitt liv. Jag mådde dåligt om jag ska lägga det så, dåligt är ett milt ord för hur jag egentligen mådde. Allt var skit, jag såg inget ljus och jag var mitt inne i ett djupare stadium av min depression. Jag är väldigt bra på att dölja mina känslor men även om jag dolde mina tankar om den tappade livslusten jag hade, 5 år av att ha depression suger livslusten ur en tyvärr, så kunde jag inte dölja allt helt. Människorna runt omkring mig såg att något vad fel och för mig att inte kunna dölja allt bevisade bara hur långt ner i hålet jag hade kommit. Inga tabletter hjälpte, alkohol hjälpte inte heller, det blev bara värre. Kände knappt några känslor överhuvudtaget, ingen glädje men visst kunde jag skratta men det var bara sällan och då oftast fake för att jag visste att andra tyckte detta var roligt så då borde jag ge en respons. Min ork för skolan och framtiden försvann vilket gjorde att jag sabbade min "once in a lifetime chance" att få åka gratis till Schweiz som lärling på en restaurang vilket jag nog aldrig kommer förlåta mig själv för men det var när jag inte visste vart jag skulle ta vägen som jag bestämde mig för att jag inte vill må såhär längre, inga mer ångest attacker, inga mer sömnlösa nätter fyllda med tårar, jag var trött på att fejka mitt liv. Dag för dag, tanke för tanke tog jag allt, vissa dagar var det lättare och vissa dagar gick det sämre. Det var inte lätt, ett rent helvette om jag ska vara ärlig. Det krävdes att jag ändrade nästan hela mitt tankesätt och det går inte att göra från en dag till en annan. Jag hade tur som har varit uppvuxen i en kristen miljö och varit omringad av kristna människor för det var pågrund av mina vänner som drog mig tillbaka till kyrkan som gjorde att jag lyckades vända mitt liv, utan Gud vid min sida hade jag varit fast i hålet där jag var, han styrkte mig och tröstade mig dag för dag, han bar mig då jag inte kunde bära mig själv. Han lärde mig att älska mig själv och andra. Det var inte lätt och jag är fortfarande inte där jag kan vara men jag kan säga såhär, min depression är så gott som borta, livet är bra igen, kommer inte ihåg senaste gången jag har känt mig såhär lycklig. När jag bestämde mig för att välja lyckan och kämpade varje dag för att nå dit öppnades dörrar för mig som jag aldrig kunde ana. Min framtid ser ljusare ut för varje dag som går men varje dag är även en kamp för sig, att välja att vara glad oavsätt omständigheterna."When God closes one door he opens another"
Gud har gett mig vänner som hjälpt mig på vägen, de som har stått ut med mig under mina värsta dagar, jag är så tacksam och lycklig över mitt liv just nu, det har bara gått 7 månader sen jag bestämde mig för att ändra mitt liv, det känns overkligt hur snabbt det har gått men jag antar att när man väl bestämmer sig för något så kan man göra det om man väljer att inte ge upp.
