0 Läs mer >>
Det här är jag: Jag är väldigt bestämd och envis av mig. 
Vill jag ha något så vill jag ha det nu och inte sen utan det ska ske nu på en gång - väldigt otålig med andra ord. 
När jag blir arg skriker jag inte eller bråkar inte (om det inte är med mina systrar) utan jag är tyst men min kropp uttrycker ilskan väldigt bra, både med ögonen och kroppsspråket. Uttrycker mig helst inte med ord utan är tyst och öppnar sällan munnen om jag inte känner att det är nödvändigt att säga något, vissa får uppfattningen av mig som tyst och det var jag förut, jag var väldigt obekväm bland nya människor men det har ändrats sen jag ändrades, älskar nu att umgås med folk och träffa nya personer. 
Diskutera är något jag inte känner för att göra, har vi ett argument låter jag oftast motparten vinna oavsätt om jag har rätt eller inte, att erkänna när jag har haft fel i en diskution är det inga problem för mig att göra utan säger ofta då att "jaha jag hade fel angående det" men annars är jag väldigt envis utöver det om det till exempel handlar om att göra en sak då ska det ske på mitt sätt oavsätt om jag vet vad jag gör eller inte. Jag frågar sällan om hjälp och hjälper du mig utan att fråga blir jag oftast irriterad inombords men ler stort (och fejkat), vill inte erkänna för mig själv att jag inte kan och misslyckas hellre än att be om hjälp.
Jag vill säga att jag är ödmjuk men jag skulle inte kalla det ödmjuk utan mer att jag bryr mig mer om personen/relationen än vad jag bryr mig om att ha rätt.
Jag tål väldigt mycket och jag släpper saker väldigt lätt, många säger att det är en svaghet och det kanske det är men jag känner inget behov av att ta upp saker om det inte är nödvändigt (även där säger folk åt mig att "sätta ner foten" vilket jag behöver göra mer ibland). Jag är väldigt mjuk av mig och behandlar du mig fel fine det är ditt problem och inte mitt, självklart leder det till att jag blir sårad men jag väljer att Gud/karma får ta hämnd åt mig, det ligger inte i mina händer. Kommer säga ifrån till viss del men jag kommer aldrig behandla en annan människa dåligt bara för att hen behandlar mig på ett dåligt sätt men det betyder inte att jag kommer vara kvar som vän och försöka få personen att ändra sig etc utan bara att jag inte bryr mig om hur den andre behandlar mig för det kan jag inte göra något åt. 
Jag märker att många av dessa egenskaper inte är de bästa och nu på senaste tiden har Gud manat mig att ändra mig på alla dessa stadier, vissa till att förminskas och vissa till att framhävas, det är jobbigt men jag vet att jag till exempel måste lära mig att ta emot hjälp och att jag måste lära mig att vänta på rätt tid och inte vara så otålig och envis hela tiden jag kan nämligen inte få allt nu. Det är svårt men jag vet att det kommer bli till det bättre om jag lyckas finslipa på dessa, dock finns det så mycket mer jag skulle kunna berätta om mig själv men det blir för mycket för er att läsa och ta in så det får räcka för denna gång





Lilla jag

0 Läs mer >>
Har idag köpt min allra första möbel helt själv till min lägenhet. Jag var ute hela dagen med mamma på ärenden för att handla in och fixa saker som behövdes göras sen bestämde vi oss för att gå in på Jysk och där hittade jag denna, den är extremt skön och perfekt för att bara slappa eller kolla film/tv i, den kostade 5.000:- vilket jag tyckte var ett bra pris!


Jag övningskörde även idag och det känns kul att jag snart har kör kortet i mina händer, ska bli skönt att slippa tänka på det sen efter sommaren!



Snart där

0 Läs mer >>
Det är svårt att ändra ens rutiner igen, från att aldrig ha tid till att hinna med väldigt mycket. Dock är schemat lika hektiskt med tanke på allt som behövs göras inför sommaren. Att vara upptagen har sina för och nackdelar, nackdelarna är att man inte har tid för alla man vill träffa, man blir dubbelbokad och måste prioritera bort det som är mindre viktigt, fritiden är en av sakerna jag behövt prioritera bort, inga serier/läsa böcker eller dra iväg till vännerna eller hitta på något spontant, måste boka in i förväg allt jag gör för att få tiden att gå ihop. Fördelarna är att man slipper sitta still, det finns alltid något som behövs göras och det hjälper en att inte fokusera allt för mycket på ens känslor, man är alltid aktiv och tiden går fort plus att det är skönt att veta att jag är påväg framåt när jag gör dessa saker och jag behöver aldrig känna att pengar är ett problem vilket är en trygghet i sig som gör att det blir lättare. Ibland är denna livsstil en undanflykt ifrån en själv.



Status: upptagen med ...

0 Läs mer >>
Är tillbaka i Uppsala igen och det känns konstigt, första dagen i skolan på fyra månader. Jag var nästan aldrig i skolan under december tid för att jag har jobbat hela tiden och hjälpt till med min systers bröllop så det känns konstig att sitta i skolan och inte göra någonting. Jag vill tillbaka till Stockholm, jag vill jobba och inte sitta still i skolan. Jag vill göra något. Har fortfarande inte vilat ut än vilket jag bör göra. I fredags gick jag ut med två från jobbet och det slutade med att mitt tågkort försvann och att jag missade sista tåget och behövde ta nattbussen hem och jag fick låna en av mina vänners SL-kort så att jag kom hem till Uppsala, skulle vara barnvakt på morgonen åt lilla Nicole, jag sov i alla fall 4 timmar den natten men det var värt det.





Tillbaka i Uppsala

0 Läs mer >>
Jag flyttade till Stockholm, Tullinge för ca 3 månader sedan då jag började min praktik på Grand Hotel som kock. Snart är praktiktiden slut och jag har lärt mig extremt mycket. All min tid har gått åt till att jobba så för min egen skull valde jag att lägga allt annat i mitt liv åt sidan bara för att kunna fokusera hundra procent för att kunna få in en fot på Grand Hotel och jag lyckades. Blev erbjuden jobb efter min student som en av kockarna så om två månader då jag har tagit studenten kommer jag komma tillbaka och bosätta mig här i Stockholm på riktigt. Lägenhetssökandet är i full gång då jag känner att jag inte vill bo inneboende mer än 4 månader efter att jag börjat jobba. Det roliga med detta är att jag har alltid känt mig dragen till Stockholm och jag har alltid vetat att jag vill bo och jobba här och det här gör mig väldigt glad för det visar bara att Gud har öppnat dörren för mig och hjälper mig att fullfölja de drömmar jag har och detta är bara ett steg på vägen dit jag vill komma. Men först ska skolan avslutas och körkortet skall tas, allt på en gång men det kommer lösa sig! 









Grand Hôtel

0 Läs mer >>
3 månader sedan senaste inlägget. 7 månader sedan jag insåg att en förändring behövde ske i mitt liv. Jag mådde dåligt om jag ska lägga det så, dåligt är ett milt ord för hur jag egentligen mådde. Allt var skit, jag såg inget ljus och jag var mitt inne i ett djupare stadium av min depression. Jag är väldigt bra på att dölja mina känslor men även om jag dolde mina tankar om den tappade livslusten jag hade, 5 år av att ha depression suger livslusten ur en tyvärr, så kunde jag inte dölja allt helt. Människorna runt omkring mig såg att något vad fel och för mig att inte kunna dölja allt bevisade bara hur långt ner i hålet jag hade kommit. Inga tabletter hjälpte, alkohol hjälpte inte heller, det blev bara värre. Kände knappt några känslor överhuvudtaget, ingen glädje men visst kunde jag skratta men det var bara sällan och då oftast fake för att jag visste att andra tyckte detta var roligt så då borde jag ge en respons. Min ork för skolan och framtiden försvann vilket gjorde att jag sabbade min "once in a lifetime chance" att få åka gratis till Schweiz som lärling på en restaurang vilket jag nog aldrig kommer förlåta mig själv för men det var när jag inte visste vart jag skulle ta vägen som jag bestämde mig för att jag inte vill må såhär längre, inga mer ångest attacker, inga mer sömnlösa nätter fyllda med tårar, jag var trött på att fejka mitt liv. Dag för dag, tanke för tanke tog jag allt, vissa dagar var det lättare och vissa dagar gick det sämre. Det var inte lätt, ett rent helvette om jag ska vara ärlig. Det krävdes att jag ändrade nästan hela mitt tankesätt och det går inte att göra från en dag till en annan. Jag hade tur som har varit uppvuxen i en kristen miljö och varit omringad av kristna människor för det var pågrund av mina vänner som drog mig tillbaka till kyrkan som gjorde att jag lyckades vända mitt liv, utan Gud vid min sida hade jag varit fast i hålet där jag var, han styrkte mig och tröstade mig dag för dag, han bar mig då jag inte kunde bära mig själv. Han lärde mig att älska mig själv och andra. Det var inte lätt och jag är fortfarande inte där jag kan vara men jag kan säga såhär, min depression är så gott som borta, livet är bra igen, kommer inte ihåg senaste gången jag har känt mig såhär lycklig. När jag bestämde mig för att välja lyckan och kämpade varje dag för att nå dit öppnades dörrar för mig som jag aldrig kunde ana. Min framtid ser ljusare ut för varje dag som går men varje dag är även en kamp för sig, att välja att vara glad oavsätt omständigheterna.
"When God closes one door he opens another" 
Gud har gett mig vänner som hjälpt mig på vägen, de som har stått ut med mig under mina värsta dagar, jag är så tacksam och lycklig över mitt liv just nu, det har bara gått 7 månader sen jag bestämde mig för att ändra mitt liv, det känns overkligt hur snabbt det har gått men jag antar att när man väl bestämmer sig för något så kan man göra det om man väljer att inte ge upp.
 


 

Total förändring